När allt kan vänta en dag till

 
FREDAG! Jag överlevde veckan! Har fortfarande tusen saker att göra, men just nu är jag så himla glad och nöjd att min grupp fick ett A på den muntliga redovisningen av företaget vi jobbat med hela tvåan, så nu tänker jag faktiskt bara vara nöjd ett tag. Score!
 
Hela dagen har varit väldigt bra, minsann. Slutade tidigt, fixade present till Mors dag, köpte nya tekoppar och spontaninhandlade en plånbok till ett bra pris.
 
Annars har veckan bestått av tårtkalas á la JB och en massa nationella prov. Tyskan och matten gick båda åt skogen. Tröstar mig med att det var de sista i respektive ämne NÅGONSIN. Och man kan inte vara bra på allt jämt. Det är inte hälsosamt, försöker jag intala mig...
gymnasietiden
4 kommentarer

Man måste bära en rymd på axlarna

 
Det finns så mycket jag vill blogga om, men jag har liksom inte tid förrän någon går med på ett tillfälligt byte av liv.
 
Vem är sugen på att skapa tre logotyper, förbereda en redovisning av ett fiktivt företag samt skriva tre till åtta sidor om orsaker och konsekvenser av attacken mot Pearl Harbor samt kritisera källorna? Eller kanske vill du skriva en minst tre sidor lång formell text om valfritt ämne på engelska? Analysera gärna framtiden för mitt fiktiva företag när du ändå är igång.
Och glöm för tusan inte att skriva en krönika och analysera en dikt som du sedan ska basera en novell på. Gör gärna mina nationella prov i matte när du ändå har farten uppe.
Vill du ha en extra stjärna i kanten gör du en film och ett par radiojinglar också.
 
NÅGON?
gymnasietiden
9 kommentarer

Våren, skratten, tårarna om natten

Det är vår. Det är släpande uppgifter och det är nya. Det är röda dagar, det är schemabrytande temadagar, det är resor hit och ambassadörträffar dit. Garderober ska rensas, möbler ändras om. Så mycket, hela tiden. På gott och ont.
 
Vad gör man ens under vinterhalvåret? Lever man då, eller driver man bara runt som en grå klump och väntar på bättre tider?
 
Solen påverkar oss så. Nu, vi liksom... blommar. Som växterna. Folk ler, ögon tindrar och saker händer. Men när hösten kommer blir vi små grå klumpar igen.
Kan inte låta bli att fundera på om människor som bor på ställen i världen där det är varmt året om, är snäppet lyckligare än oss andra? Vi blir ju gladare av solen. Det är som ett bränsle. Visst överlever vi det där halvåret utan, men vi går bara på halvfart. Hackar fram som bilen innan man hittat dragläget. 
gymnasietiden
1 kommentar