Webcam, jobb och balsammetoden

Dagens känslor i bilder.
 
Hur mycket har ni saknat webcamen? Lika mycket som jag? Trodde väl det.
 
Jag har sååå mycket att skriva. Ett inlägg med tillhörande bildbomb från mina fina dagar i Köpenhamn (snart två veckor sedan, vart tar tiden vägen?), minst fyra filmrecensioner/tips och tusen inlägg till. Dock finns inte tiden. Har jobbat lite mer än planerat de senaste dagarna, känner mig fruktansvärt trött och sliten för tillfället, och jag jobbar i morgon och på måndag också. Så naivt av mig att tro att jag skulle ha tid att både blogga, läsa, se på film och träffa mina vänner så fort jag bara slutade skolan. Just nu är det enda jag hinner göra att jobba, äta och sova. Som tur är så är det ganska bra att jobba också. Inlägg kommer när det finns tid helt enkelt.
 
Hur mår ni? Vad gör ni? Är sommaren som ni tänkt er? Hänt något kul? Något tråkigt? Utnyttja kommentarsfältet, vänner!
 
Till Isabell: Eftersom du varken lämnade mejl eller bloggadress så får jag hoppas att du kikar in här igen så att du får ditt svar. Så vitt jag vet är samtliga Batistes torrschampon godkända för balsammetoden. Jämför innehållsförteckningen på produkten du vill använda med den här listan för att vara på den säkra sidan. Mitt lilla inlägg om balsammetoden hittar ni här.
 
balsammetoden webcam
9 kommentarer

Än klappar hjärtat med friska slag

Fotograf: Pappa. Ser någon en bild på sig själv och inte vill vara med så säg till.
 
Jag har hört att studentdagen ska vara den bästa i ens liv. Kanske är det just de där stora kraven, förväntningarna från alla håll, som sätter upp en spärr för mig. Jag önskar att jag hade känt mig lycklig. Jag önskar att jag hade känt mig stolt, glad, vemodig, lättad, förväntansfull, blödig, förkrossad... Ja, vad som helst egentligen. Men jag kände ingenting. Ingenting.
 
Jag har varit frustrerad för det där sedan den 12 juni. Så jävla frustrerad. Jag hoppar sällan högt av lycka, jag är bara inte sådan som person. Jag hade inte förväntat mig det heller, trots att jag kanske hade hoppats. Jag var beredd på att känna mig mer ledsen för att så mycket fint tar slut. Men jag kände inga sådana känslor heller. Jag kände ingenting.
 
En väldigt konstig dag var det, och jag vet fortfarande inte vad jag känner för den. Studenten ska ju vara en stor dag, en av de bästa i livet menar vissa. Är det här allt som blir så dör jag, som Håkan säger. Det var häftigt att se lyckan hos mina vänner i alla fall. Tack och lov fungerar deras känslocentra lite bättre än mitt. Men än klappar hjärtat med friska slag hörni, känslorna kanske kommer lagom till jul eller kanske till jag gifter mig. Den som lever får se.
 
Tack till er som närvarade under dagen. Tack för att ni bryr er, tack för blommor och presenter. Tack till mamma och pappa för att ni är bäst i världen och alltid ställer upp mer än någon annan. Tack till lärare och min fina klass. Allra mest tack till mina älskade popdonnor och till min Angelica, för att ni alla är fantastiska. Och tack till mina fina vänner som dök upp med kramar och blommor. Det är detaljerna som gör skillnaden.
 
student student 2014
18 kommentarer

Let Me In

 
I kväll ska jag möta upp Elin och Josefin i Kalmar för att se The Fault in Our Stars. Efter dagar i pyjamas känner jag att jag behöver rycka upp mig och göra något kul innan det är dags för jobb hela veckan. Lite ångest på det...
 
Let Me In är en av låtarna från filmens fina soundtrack. Jag älskar den. Filmen har svensk premiär i kväll och jag hoppas verkligen att den lever upp till mina höga förväntningar. Hade tänkt läsa boken innan men det har inte hunnits med. Har ni läst den?
 
grouplove the fault in our stars
9 kommentarer