Jagar tiden

Jag och min kära syster på hennes födelsedag.
 
Jag träffade min dagisfröken i dag. "Tiden går så fort och ni växer så, jag hinner inte med." Det gör inte vi heller, svarade jag. För Jesus Christ, vad fort tiden går! När jag gick i högstadiet tyckte jag att varje dag gick så långsamt. Jag räknade varje minut, de var så många. Jag räknar fortfarande minuter, men nu är de så få. De försvinner så snabbt. Det känns som att vi springer ikapp, minuterna och jag. Flåsar varandra i nacken.
 
Jag har återigen haft en väldigt fin helg. I fredags hängde jag hos Josefin på Öland med en drös bra människor. Så fort jag kom hem i lördags blev det tårtkalas för min kära storasyster som fyllde år, och i dag har jag filmat till Angelicas gymnasiearbete. Sjukt härligt väder och allt det där. Bra paus från vardagen. Nu ska jag jaga tiden igen.
 
öland
7 kommentarer

Dansa fastän hjärtat brister

En snart tre år gammal bild på mina körflickor. Dock fattas Caroline på bilden.
 
Ännu en vecka har kommit till sitt slut. Proven är avklarade, och trots att det fortfarande är otroligt mycket som ska göras i skolan så känns det som att jag börjar ha lite större kontroll över det. Dessutom har mina underbara vänner gett en massa energi under veckan. Bästa, finaste. ♥
 
I torsdags fick jag håret klippt och färgat av Nadja. Så nöjd! På kvällen åkte jag till Erika som bjöd mig, Caroline, Medelin, Julia och Rene på fika och välbehövlig pratstund. I helgen har jag mest tagit det lugnt faktiskt. Gått med hunden, plockat blommor med Agnes och ätit alldeles för många saffransvåfflor.
 
17 kommentarer

Stress och framtidsångest

Är inte ens i närheten av så glad som jag ser ut att vara. Jag är en sådan hycklare.
 
Hej hopp. Jag lever fortfarande, om än dränkt i ångest. Jag låter så jävla dramatisk, jag vet, men jag är inne i en dålig period. Stört mycket i skolan (fick veta så sent som i dag att jag har prov på torsdag och fredag, grattis Ellen) och gör dåligt ifrån mig. Trots det prioriterar jag allt före skolan. Hela helgen har jag varit i Falun och volontärarbetat under världscupavslutningen.
 
Sedan är det ju den här framtidsångesten. Plugga vidare/jobba? Plugga till vad/jobba var? Jag vill en massa saker, jag vill ingenting alls. Om 85 dagar tar jag studenten, och "det är ju bara lite kvar" är det sämsta du kan säga. Stressa mig inte ännu mer. Och alla som tycker att "det är bara att vänja sig, såhär kommer det vara hela livet, om inte värre" kan väl bara vänligen sluta prata med mig. Vill lägga mig under en sten och sova tills jag hittat någon form av motivation igen.
 
falun volontärarbete
13 kommentarer