Att jobba, sova på soffan och laga grön ärtsoppa

Innehållet i min tygväska förra veckan, och så helgens gröna ärtsoppa. The fancy life.
 
Hej vecka 31! Du bjuder på en hel del jobb, förhoppningsvis en sväng till IKEA och framåt helgen ska jag försöka hinna träffa mina väldigt saknade vapendragare. På jobbet är det sjukt mycket att göra, men det är trots allt ganska skönt, för jag har aldrig långtråkigt och dagarna bara springer förbi. Mamma konstaterade idag att det är exakt tre veckor till det att jag börjar skolan. Tre veckor?! Hur ska jag hinna med två arbetsveckor, födelsedagsfirande, stadsfest, häng med vänner och hela den här "hoppsan jag byter stad och börjar plugga"-grejen med allt vad den innebär innan dess?
 
Nu när jag betat av den kommande veckan och egentligen ytterligare två; helgen som gick, den var bra! I lördags var jag ledig och passade på att läsa Sandra Beijers bok Det handlar om dig, och min mor och jag lagade grön ärtsoppa till halva landets befolkning ungefär. Igår efter jobbet (heja att jobba öppning med Amanda och Josefine, värt att nämna liksom) sov jag. Jag sov! Mellan sex och åtta. På soffan. Jag sover aldrig på dagen? Sjukt skönt dock, jag var visst lite trött... Det är hårt att tvätta kläder och städa toaletter och sånt där annat vuxet trams.
 
Nåväl. Livet är något spretigt, kaosigt och stressigt för tillfället, men samtidigt så himla fint.
Hoppas ni har det bra i regnet. Att ni är på rätt spår, och sådär.
52 kommentarer

Trallar på en favoritlåt

 
Igår hittade jag en inspelning på min mobil. Jag hade helt glömt bort att jag ens gjort den, men här sitter jag visst och sjunger på en av mina absoluta favoritlåtar, Om du lämnade mig nu av Lars Winnerbäck, och klinkar tafatt på pianot. Halvvägs tappar jag tålamodet och vrider upp tempot något, och så tappar jag ord både här och där. Typiskt mig. Nåja, såhär låter det ganska ofta när jag är hemma själv. Om ni skulle undra, alltså.
vlogg
25 kommentarer

Ord som inte hör ihop

Här får ni tre likadana bilder på mig. Ska det va så ska det va.
 
"Hit me, livet!" sa jag efter två veckor på soffan, och som livet slog mig. Rakt i ansiktet. BAM. Skönt att känna att en lever, antar jag. Känner dock redan stressen och ångesten komma krypandes. Så som den så ofta gör när jag inte kan bestämma själv, planera och strukturera som jag vill. Den liksom kletar sig fast på allt jag försöker göra. Nu är jag trött och känner mig lite handlingsförlamad. Det har tagit mig två timmar att skriva det här inlägget. Allt låter fel, och jag får inte fram det jag egentligen vill säga.
 
Det har varit kaos på jobbet de senaste dagarna. Jag har svettats och jobbat över, men även smitit tidigare för en lägenhetsvisning i Jönköping. Nu ska jag bara skriva på kontraktet och skicka tillbaka till hyresvärden, sedan är den min! Om en dryg månad i alla fall... En helt ny (inte ens färdigbyggd) och lite för dyr etta på tredje våningen. Galet.
 
I övrigt då? Jag har medvetet börjat skriva "en" istället för "man" när jag generaliserar trots att det fortfarande låter jättefult i mina öron. Vidare funderar jag på hur en gör sig av med människor en inte behöver i sitt liv. De som inte nödvändigtvis gör någon större skada, men liksom inte heller tillför något. Och pssst... Igår firade jag sex år som bloggare. När får en börja kalla sig veteran?
37 kommentarer