Dagar i Amsterdam

 
Den 13 juni vaknade jag och Julia upp i min 90-säng. Vi tog bussen mot Göteborg och lekte fnissiga lekar hela vägen dit. Våra medpassagerare måste ha hatat oss. När vi klev på planet mot Amsterdam satte vi våra spellistor på shuffle. Julias spelade Best Day Of My Life och min spelade En av oss kommer dö ung. Byt, manade Julia.
 
 
Resten av resan är liksom ett virrvarr av händelser som är svåra att placera i rätt ordning. De första dagarna bondade vi med personalen på vårt hostel, drack öl och tittade på fotbolls-EM. Och så gick vi längs gatorna och dreglade mot skyltfönster och dinglade med benen över kanalerna.
 
 
Kolla denna pingla! Hur lyckligt lottad är inte jag som får spendera min vardag med henne? Varje eftermiddag tog vi en vilopaus på sängen. Scrollade genom Instagram-flödet, hade terapisamtal med våra vänner och vädrade fötterna.
 
 
Vi sprang runt med karta i högsta hugg, försökte hitta rätt bland gatorna som alla såg likadana ut. Skyddade oss mot regn, drack drinkar, åt dygnet runt och pekade på allt fint. 
 
 
En regnig morgon spenderades på Heineken Experience. Ttittade, lyssnade, kände på. Och så fick vi en massa öl såklart och lämnade stället lite smålulliga strax innan lunch.
 
 
Detta är kanske favoriten av minnesbilderna - kvällarna då vi satt vid kanalkanten och pratade pratade pratade eller bara tittade. Funderade över livet eller skrattade högt. Pannkakor är ju inte heller helt dumt.
 
 
Och så rände vi runt på en massa museum, promenerade genom surrealistiska Red Light District, tatuerade oss, köpte kläder och gjorde tusen saker till. Man hinner säga, tänka, känna så mycket på bara ett par dagar. Men jag orkar inte skriva och ni orkar inte läsa. Vi hade det drömmigt i alla fall. Tack kära twin för dessa dagar. I love you.
amsterdam
19 kommentarer

Poddar jag lyssnar på

Jag fick ett önskemål om att göra ett inlägg med poddarna jag lyssnar på. Det tog mig en mindre evighet att fatta grejen med podcasts, men när jag väl gjorde det började jag plöja i ljusets (eller kanske ljudets) hastighet. Jag är sämst på att följa tv-serier, men podcasts spenderar jag orimligt många timmar på. Här kommer mina favoriter!
 
 
Värvet: För mig är Värvet poddarnas podd. Kristoffer Triumf intervjuar varje vecka en svensk känd person i ungefär en och en halv timme. Det är alltid ett så himla trevligt samtal att lyssna på. I arkivet finns i skrivande stund 233 avsnitt, så du hittar säkert en och annan favoritperson där.
 
Ligga med P3: Här snackas det högt och lågt om sex och relationer. Hela veckan bombas min podcastapp med Samtalet, Fråga Camilla och annat kul. Så avslappnat, mångsidigt och framförallt roligt snack. 
 
Flora & Frida: Dessa superkvinnor är fan bra på allt. De bloggar, skriver böcker, fotograferar, driver företag och har en så vettig podd! Älskar att lyssna till deras ärliga funderingar kring livet som 20-någonting.
 
 
Kära barn: Lina von Heidenstam och Louise Hallin har så behagliga röster. Den här podden gör mig lugn och harmonisk. Vem hade trott att en podd om barnuppfostran (ish) skulle bli min favorit? Lyssnare ställer frågor och Louise som är psykoterapeut och barnmorska med specialistubildning i barn- och ungdomspsykiatri svarar. Så fruktansvärt intressant. Det enda som ibland stör mig är heteronormativiteten.
 
Psyket: Detta är min hjärtepodd. Emmy Rasper intervjuar kända personer om deras psykiska hälsa. Intimt, fint och på något sätt lätt om det som kan vara så svårt. Har lyssnat på avsnittet med Kristian Anttila tre gånger.
 
Den fantastiska resan: Zara Larsson och Noel Flike är ändå två vettiga 18-åringar. Podden bjuder på en härlig blanding av hybris och självdistans, internt snack och mer världsliga frågor. Allt med charmiga gliringar till varandra.
 
 
Ditt Aunsikt: För att lyssna på Youtube-syskonen Lussetti krävs ett visst humör. Det är två högljudda skåningar som håller låda i den här podden. Ofta är det väldigt internt, men roligt.
 
Wahlgren & Wistam: Detta var mitt guilty pleasure i höstas, jag lyssnade 40 timmar på en vecka. Skrattar så mycket åt dessa kvinnor. Framför allt älskar jag Sofia Wistam. Alltså ÄLSKAR. Jag vill helst bli Sofia Wistam, men eftersom det inte verkar gå får jag försöka bli som Sofia Wistam istället. Jävla superkvinna. 
 
Glädjeflickorna: Denna podd släpps sällan numera, men i arkivet finns många avsnitt där Lady Dahmer, Mondo Kanel och Flickvänsmaterialet krossar normer på löpande band.
 
 
P3 Dokumentär: Jag började lyssna på P3:s dokumentärer när jag läste radioproduktion i gymnasiet. Här finns otaliga intressanta berättelser från verkligen att beröras av. Så extremt hög kvalitet. Senast lyssnade jag på Fallet Sofie. 
 
Wahlgren - Lundqvist: Detta går under kategorin "lyssnar på" men inte nödvändigtvis tycker särskilt mycket om. Niclas Wahlgren och Kicken Lundqvist känns lite som två grabbiga morbröder som jag ofta suckar åt men ändå accepterar och låter vara kvar i listan.
 
Sommar i P1: Det självklara valet under sommarmånaderna! Varje dag öppnar en känd svensk upp hjärtat och ofta bjuds det på ganska snyftiga historier. Passar en blödig jävel (typ jag) utmärkt. Hittills i år har jag lyssnar på Annika Lantz och Johan Olsson. Grät mig genom Olssons sommarprat ungefär på samma sätt som Anja Pärsons från 2012. 
 
Vilka poddar lyssnar ni på?
den fantastiska resan ditt aunsikt flora & frida glädjeflickorna kristoffer triumf kära barn ligga med p3 p3 dokumentär psyket sommar i p1 värvet wahlgren & wistam wahlgren - lundqvist
5 kommentarer

En midsommarnattsdröm

En smygbild från min motljusdrömmiga midsommarafton på Öland. 
 
Fläckarna av tomatsås är kvar på golvet. Plaggen jag tvättade för två dagar sedan eller kanske sju ligger fortfarande slängda över ryggstödet på soffan. Traven med papper, böcker, plånbok, post, fjärrkontroll blir högre och vingligare på soffbordet. Allt går i ett och jag minns inte ens den senaste gången min dator var igång, så ikväll tänkte jag att allt lika gärna kan vänta en dag till. Men när jag faktiskt tog mig tid att skriva ett par rader här kändes tangenterna omöjliga att hantera, jag känner mig liksom lite ringrostig när jag försöker formulera mig. Jag knåpade på nya spellistor i ett par timmar innan jag vågade mig tillbaka hit.
 
Stundtals tappar jag helt tålamodet med dryga gäster på jobbet. Stundtals överanalyserar jag varje mening som far ur min mun. Stundtals bannar jag mig själv för det som istället fastnar inuti och inte når den tilltänkta mottagaren. Stundtals, alltså. För allt som oftast nu för tiden är livet en jävla dröm. Ibland känner jag mig som en åskådare till en söt och somrig indierulle helt filmad i mjukt motljus. Fast det här är varken en dröm eller en film, det är bara min vardag. Så pass fint är livet just nu. Och det är på riktigt. Ni vet alla de där småsakerna som vanligtvis får det att krypa av ångest i min kropp? Typ en skitig lägenhet eller magen som liksom veckar sig både tre och tretton gånger bara jag lutar mig framåt. Det rör mig inte längre. Jag observerar och låter det gå förbi. Som att inget ont kan nå mig nu.
 
Jag var ledig hela midsommarhelgen. Spenderade timmar i en bil, skakade tusen händer, gick tipspromenad, snubblade på min långkjol och såg nya bekantskaper som mina beskyddare när ännu färskare band skulle knytas eller i alla fall viras något varv. Öland bjöd på strålande väder och ett mysigt litet hus. Under aftonen gick jag barfora i stickigt gräs och pysslade ihop en spretig midsommarkrans. Jag satt vid vattnet och tittade på en sol som redan gått ner, fast mest blundade jag med näsan mot en nacke. Och så svettade jag mig genom natten på en trång soffa, åkte norrut på ön med stopp för fika på en strand. Kramade om mina hjärta efter två och tio månader ifrån varandra, slogs med kubbpinnar, vilade på ett täcke i gräset. Jag återvände till mina 23 kvadrat med 482 insektsbett och en mysnöjd blodpump. 
midsommar öland
6 kommentarer