Konfettiregn

 
Alla säger att man måste tvinga sig ut för att må bättre. Ofta vill jag skrika att det funkar inte så. Alla som varit långt nere vet det. Men ibland går det. Dessa dagar går det. Dessa dagar kan jag livnära mig på andras energi för att snart lyfta själv.
 
Den lätta känslan kommer med de enkla handlingarna. De träffar mig som ett konfettiregn. Jag älskar älskar älskar varje liten bit. Att laga potatissoppa med Linnéa, att se kollegan dansa fram med pappkartonger i famnen, att prata bort flera timmar, att blunda i gräset och strunta i att marken är fuktig eller att håret kanske blir fullt av läskiga partiklar. Att återuppta kontakten. Att köpa fyra nya böcker men glömma fotografera dem för jag måste dyka in i den första. Att äta knäpp glass, att våga skriva. Att diskutera ragg och relationer över matlådorna i lunchrummet, att få beröm av en kund, att känna att idag kan jag något. Det ena utlöser det andra. Livet verkar överkompensera för all ledsamhet jag känt; kastar nu kärlekspilar och glitterbomber som tröst.
 
Mellan mardrömmarna och den kanske obefogade sorgen, som båda kan slå oväntat hårt, svävar jag lätt. Tänker på hur sjukt det är att tro att man har tid. Struntar i om allting bara är på lek. Är tacksam till och med för det som gjort sådär jävla ont. Mätaren för självkänsla och självförtroende rasslar till, vaknar ur sin dvala och börjar ticka uppåt igen. Läser min bok högt för mig själv för att språket är så vackert att jag måste få höra varje stavelse. Det kanske bara är för idag, men ändå. Jag tänker krama den här känslan så hårt. För visst känns det fint att vara vid liv en dag till?
27

Midsommarhelgen i Göteborg

 
Det är midsommarafton när torget som vanligtvis står tomt fylls av människor. Äldre par går finklädda över gatorna. En kvinna i korallfärgad blus har en plastpåse fylld med blåklint i handen. Någon bär två liter jordgubbar och i tunneln doftar det smultron. Alla är på väg, på det där sättet man bara är på väg en midsommarförmiddag. Jag bär regnjacka och gul ryggsäck. Vet inte vilken känsla som är min. Känner inte igen något. Kliver på bussen och undrar hur många gånger jag åkt fram och tillbaka mellan olika städer den här våren.
 
 
Bussen stannar i Göteborg och jag tar mig hem till Moa som just kommit hem från Belgien. Vi dricker kaffe med hennes mormor innan vi svirar om till klänning och spets. Jag målar naglarna medan Moa lagar mat. Vi pratar haff och mat och hösten som kommer, dricker vin och bubbel om vart annat.
 
 
Bordet förvandlas till en blomsteräng, eller kanske mer en ovårdad gräsmatta, när vi ger oss på att binda kransar. Moa hjälp, gnyr jag nästan hela tiden och när vi är klara bär vi ändå varandras. Kransarna blir för små men efter ett par glas vin är vi kanske vackrast i världen.
 
 
Med kransarna på huvudet springer vi till bussen, är ute en sväng innan vi pratar om hur mycket vi gillar gräslök, rödlök, purjolök och bäddar ner oss i sängen. Hör mig själv sluta svara på Moas frågor.
 
 
På lördagen äter vi mest. Pratar relationer, tittar på Bortspolad och Skam. Idag kramas vi tack hejdå och jag sitter åter igen på en buss mot Jönköping. Är egentligen nöjd och glad. Lugn inombords. Men rastlös och tom. På en bana utan riktning. Inget känns i mig. Som när alla låtar i spellistan är fel. Kanske bara är lite trött.
göteborg - midsommar
9

En helg med mamman och systrarna

 
I torsdags tog jag bussen till Stockholm. Därefter tunnelbana och en till buss innan jag blev upphämtad av min syster med bil den sista biten till hennes och sambons landställe. Lite senare anlände även vår mamma och äldsta syster. Vi åt kex och ost, drack vin och badade tunna tillsammans.
 
 
Morgonen därpå serverade Linn pangfrulle bestående av bland annat bananpannkakor och kaffe. Yes please!
 
 
Efter frukost gav vi oss ut bland djuren. Tittade på höns, kor och kalkoner, klappade hästar och matade får. Insåg att jag jättegärna vill bo på landet och ha djur. Bonde söker fru nästa kanske? 
 
 
Resten av dagen spenderades vid vattnet. Vi solade, drack bubbel och käkade chips och jordgubbar. Och här är de: Storasyster 1, mamma och storasyster 2. Linn och jag sysselsatte oss även med att kasta bort sten från bottnen.
 
 
... och då var det ju lika bra att hoppa i vattnet! Årets första dopp, minsann. Allt var precis som det var när vi var små och åkte och badade i någon sjö i närheten.
 
 
På kvällen grillade vi. Spelade sällskapsspel och filmade alldeles för mycket på Snapchat.
 
 
På lördagen åkte vi tillbaka till stan där Linns sambo hade fixat lyxfrulle. Vi sprang runt på stan resten av dagen och jag lyckades hitta två färgglada plagg till min annars så mörka garderob. På söndagen stängde jag ryggsäcken igen och åkte tillbaka till Jönköping. Snipp snapp snut, så var den alldeles underbara Stockholmshelgen slut.
stockholm
18