Foton jag taggats i på Instagram

Jag är ofta så upptagen av mitt eget flöde att jag glömmer att andra ibland lägger ut bilder på mig på Instagram. Fick inläggsinspiration från Sandra, så tänker att vi nu kikar på några av bilderna jag blivit taggad i!
 
 
Här var jag, Angelica, Matilda och Caroline på Latitud för snart två år sedan. Är det inte väldigt mycket "De tre vännerna och Ellen" över den här bilden?
 
 
Här var det december och jag hade flyttat till Jönköping och vi spontanade en utgång på studentklubben. Minns jag inte helt fel var detta dagen då nästan hela stan blev utan varmvatten och jag fick duscha iskallt? Tittar förresten alltid såhär kärleksfullt på Linnéa. Alltså verkligen alltid.
 
 
Julafton 2015 genom mammas telefon.
 
 
En annan utgång, och då är det ju standard att gå på toaletten tillsammans. Helst fyra pers. Här med Moa, Linnéa och Julia.
 
 
I början av maj förra året var mamma på besök i Jönköping. Det finns så många känsloladdade händelser kopplade till just den dagen att jag blir alldeles matt av att ens tänka på den. Men vi hade en varm fin dag, hon och jag, trots att allt var kaos runt omkring. 
 
 
Här är jag och Linnéa på hennes 22-årsdag förra våren.
 
 
Senare i maj hade vi (som på sensommaren skulle vara faddrar för en grupp nya studenter under insparken) förfest tillsammans innan vi dansade bland andra overallklädda. Det bästa med att bo i ett hus fullt av studenter är att så många man känner bor bara någon våning upp eller ner.
 
 
En kväll gick (cyklade) mina tjejer och jag till Vätterstranden. Hade en så himla fin kväll och jag är så glad att dessa bilder finns. Bara se hur drömmigt det var? 
 
 
På tvåårsdagen för vår student taggades jag i den här gruppbilden. Minns att en av våra lärare brukade påpeka att alla i vår klass såg likadana ut och det provocerade mig, men ser att det ligger mycket sanning i det hela.
 
 
En bild från min 21-årsdag! Blir fortfarande varm när jag tänker på den kvällen, och ibland ledsen för att det var sista gången jag träffade min vän (som tog bilden) innan hon dog.
 
 
I september samlades tjejgänget i min lägga för att pärla "Aldrig ensam"-armband. När jag ändå skriver om det: Köp ett armband för att bryta tystnaden om psykisk ohälsa. Finns att beställa från deras webbshop. Gör det bara.
 
 
I oktober var det kanelbullens dag och Julia och jag slog oss ner vid Moas köksbord för fika. Jag fick rostat bröd också för det här var i en period då jag var lite all over the place fast ändå ingenstans med mina tankar och känslor och glömde äta ibland.
 
 
Matlagning hos Moa med efterföljande utgång. Hjärtisar.
 
 
Här hängde vi hos Linnéa. Minns att vi konstaterade, när Mikaela och jag gick hem och de andra gick ut, att det alltid dyker upp konstiga grejer att ta itu med när vi försöker ha roligt. Oh well.
 
 
Roadtrippade till mitt hemhemma med tjejerna.
 
 
Innan vi körde tillbaka till Jönköping tog min mamma den här suveräna bilden på oss. Tröttmössor. Hade glömt att det kan vara höst, förresten. Vad fint det är med gula och röda löv ändå. 
 
 
Precis innan julafton var jag hemma hos mina föräldrar igen och då bjöd Angelica in mig, Elin och Caroline på grötfrulle. Hur mysigt? Bortsett från att jag var 100% ledsen då. Jag var verkligen så nere däromkring.
 
 
Några dagar senare var samma gäng + Matilda ute i min skog för en picknick. Snölöst december, minsann.
 
Läs också:
instagram
23

Det sista av maj

 
Ingen månad är vackrare än maj. Den femte månaden tycks alltid kännas lite extra i mig. På ett kick går träden från grå nakenhet till ljusgrön knoppighet. Nu är bladen så sprängfyllda av klorofyll att de påminner om brådmogna tonårspojkar - de verkar knappt veta var de ska göra av sig.
 
Vardagen är upp och vardagen är ner, men just nu på grund av yttre påfrestningar snarare än något som sker inuti mig. Jag har haft det fint en period nu. Ibland kan jag inte somna, ibland gråter jag när saknaden tar över, ibland skräms jag av mörkret. Ganska ofta är jag fortfarande arg. På många saker. Men för det mesta är jag okej. Lugn. Jag repar mig. Är överväldigad av vissas omsorg, besviken på andras. Tänker på förändring, den ständiga utvecklingen. Inser att jag knappt hänger med i min egen. Mycket är annorlunda nu. Det börjar kännas vemodigt att lämna skogen för mina 23 kvadrat i en större stad, trots att jag inte vill något hellre. Har precis landat här, och jag är så oändligt trött på att flänga runt. Nedräkning.
 
Jag klappar getter och tänker att jag vill ha ett gäng längre fram. Håller en hand på en barnrygg, tömmer tusen diskmaskiner, pratar om gemensam ekonomi och huslån, byter radiokanal varje gång mamma gillar en låt för vi tycker sällan om samma, cyklar nästan omkull i gruset, äter våfflor med en bebis och hennes mamma. Och jag testar färgglada kläder för jag vill ha en mindre dyster garderob men kommer ändå ut med ett linne i vitt och ett i svart. Jag trängs med mamma i soffan, vi masserar varandras fötter och jag måste kanske ta med henne när jag flyttar för ingen är så fruktansvärt irriterande men samtidigt så varm och trygg som hon.
 
Sköna maj, vad fort du gått.
18

Yrsas och Floras sötpotatisgryta med kokosris

 
Det här receptet har jag tänkt testa sedan det dök upp på Floras blogg för drygt ett år sedan. Tycker ofta det känns meckigt med många ingredienser och lång tillagningstid, men igår hade jag inget bättre för mig och slog till.
 
 
I grytan finns sötpotatis, aubergine, lök, tomat, kokosmjölk, röda linser, jordnötssmör, röd currypasta, lime, ingefära, vin och koriander. Bland annat. Till detta serveras kokosris vilket också är en spännande grej att testa. Receptet hittar ni här.
 
Jag blev inte så golvad av den här rätten som jag hade förväntat mig, men det kan bero på att jag råkade ha i lite för mycket passerade tomater och att det dränkte de andra smakerna lite. Liksom, vart tog jordnötssmöret vägen? Älskar jordnötssmör. För övrigt skulle jag säga att det blir långt över fyra portioner (som receptet säger) och att ni definitivt ska testa denna veganska gryta!
24