Sakta läker både blindtarm och själ

 
Jag är 5:2 på sjukhuset, en alldeles egen liten diet, för dagen under svält, men både jag och Kerstin i sängen bredvid kallas femman i korridoren. Sjuksköterskan som tog emot mig när jag skjutsades från akuten till avdelningen i rullstol är samma person som väcker mig på morgonen. Han ska ta nya blodprover men jag är inte särskilt givmild. Han lämnar uppgiften till dagskiftet. Sjuksköterskestudenten försöker först, ber sedan sin kollega som efter ännu ett misslyckat försök hämtar specialistsjuksköterskan. Hon fyller plasthandskar med varmvatten och lägger dem på mina armveck och händer innan hon bäddar ner mig under täcke och dubbla filtar. 20 minuter senare sticker hon mig i handen; stjäl blod och ger dropp. Varje gång patienterna i rummen omkring rabblar sina personnummer sysselsätter jag mig med att räkna ut hur gamla de är. Männen i sjuan pratar om Jussi Björling, säger att han var en jäkel till att sjunga minsann, honom kan ingen mäta sig med. Kerstin avslutar ett samtal med sin son på samma sätt som jag lägger på med mina vänner: "Puss puss, älskar dig!".
 
I Jönköping glittrar vattnet men vinden känns som is, och jag som var svettig efter min arbetsintervju drar regnjackan tätare kring kroppen. Huset jag alltid passerar på väg till stan har fått en ny fasad medan jag varit borta. Den är blank och vit. Stadsbussarna glänser guldfärgade för att fira SM-vinsten. Blindtarmen värker. Jag går förbi skolan, ner till vattnet, tillbaka till min bil igen. Och inget känns. Jag har varit rädd för den här staden. Rädd för vad jag ska känna när jag kommer tillbaka. Men städer gör inte mycket, de mest är. Det är fånigt av mig att lägga skulden på en plats. Jönköping står ju bara här; virvlar och gnistrar. Ibland behöver man ta tillbaka sina platser. Det var det jag tänkte göra den här dagen. Insåg att staden är totalt meningslös utan mina favoriter här. Just nu saknar den syfte helt. Snart är den min igen. Den kommer vara min när jag behöver den. 
11
Bella

Massa kramar till dig <3

Sara Ekman

Men fy för blindtarmen :(

Netti Starby

Ta hand om dig och många kramar från mig! <3 Kramis

Days by Johanna

Du skriver så bra. Du skull skriva böcker... du kan verkligen fånga en.

Ja det är många tankar i huvudet. P-piller är uteslutet för min del, mådde dåligt av det. Vill egentligen inte ha något preventivmedel alls, där därför jag är inne på steralisering :)

Erika

Inget skoj när det gör så ont, kram!!

Pauline Hurtig

alltså guuu ditt sätt att skriva <3<3<3<3 hoppas blindtarmen är snäll med dig!

Johanna Utterberg

Du skriver så bra! Ta hand om dig <3

MALIN

Såååå många styrkekramar till dig <3 Kram

NICOLE

Ditt sätt att skriva är helt fantastiskt :) Det borde du verkligen göra något med i framtiden :)
Stor kram till dig

Linnéa

Hihi, jag ska köpa fler gröna växter imorgon. Enligt mig är det nog nästan den snyggaste inredningen <3

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

Du beskriver verkligen känslan av att befinna sig på sjukhuset. Det där med rabblande av nummer och provtagningar :)