Tusen städer, samma regn

 
Tidig morgon på ett tåg. Drabbas så hårt av en text, tänker att jag också vill skriva så, känna så. Utanför är allt så höstdimmigt vackert. Jag kollar upp rutten i min telefon var femte minut, tror inte att jag hamnar rätt förrän jag faktiskt kliver av på flygplatsen. Betraktar mig själv i spegeln på toaletten. Har kanske aldrig tidigare sett så spöklik ut. Äter en grov dubbelmacka delad i två. Ångrar att jag inte valde frukt. Fraktas med buss till planet, trängs med en kvinna i mittgången. Alla sittplatser är upptagna av äldre män. Det sticker ut hår ur näsor och under skjortkragar. Alla har likadana skjortor. En man har sin fru bredvid sig och hon vänder sig och blänger på alla bakom. Jag tänker att hon nog är en sådan som alltid blänger. Undrar vad som gör henne glad.
 
Jag hinner bara vända i lägenheten innan jag är på väg till mitt gäng. Ser hus jag tror jag aldrig sett förr. Någon stirrar ner mig på gatan och hennes blick är din och jag undrar varför du ser så ilsket på mig. Knackar på och möts av kramar. Försöker hänga med, försöker hitta ord själv. Någon poppar popcorn. De är så genuint glada att se mig, jag så löjligt tacksam för dem. Senare har jag svårt att somna. Det är så kallt trots att elementen står på nästan max och filten ligger över täcket. Lyssnar på min sorgligaste spellista och panikgråter.
 
Vaknar med ångest. Trött på mardrömmar. Skrubbar varje centimeter av mina 23 kvadrat. Kastar en mascara jag sparat för länge. Lägger perfekt orangeröda tomater i fruktskålen. Flyttar en bricka från badrummet till köksbänken; fyller den med olivolja, citron och vitlök. Hänger fram min kimono igen, tar fram prydnadskudde och filt ur garderoben. Min murgröna har bara en sorgsen gren kvar. Jag har kjol och strumpbyxor, nytvättat hår och långa fransar. Har bara träffat två. Det känns som slöseri, men så ska man inte tänka ju.
 
Jag vill ropa till hela världen när någon säger att jag är en fin människa och när någon annan ser på mig med varm blick. Känner mig motsatt. Så rå och kall och stökig och ängslig inuti. Vettskrämd av insikten att det dalar neråt igen, men så ska man inte tänka ju. 
19
MALIN

Måste bara säga att jag älskar sättet du skriver på. Det känns så äkta! Kram

My

Grym du är på att skriva!

Jessica Högberg

Oj så vackert och sorgligt

fridaslife.blogg.se

Älskar ditt skrivsätt!!!

Selma

Du är så himla duktig på att skriva!

Angelica

Du skriver så vackert, det berör mig verkligen!

Sara Ekman

Du skriver så himla bra!!

Amanda

Du är så sjukt duktig på att skriva, blir verkligen berörd! Stora karmar till dig<3

Johanna Utterberg

Styrkekramar och du skriver så magiskt. <3

Emma Fernhagen

Wow du skriver verkligen så bra!
sv: Ja det var så obehagligt men akupunktur, men det hjälpte verkligen så det var värt det i slutändan, kram!

Felicia

Du skriver väldigt bra!

Sandra Holmquist

Ellen! Vad glad jag blev av att se din kommentar. Tänker att det är en av de finaste av komplimanger. Tycker vi pratar allt för sällan. Skrik till i valfri inbox om du får feeling. Jag lovar att göra detsamma. Hojta gärna till nästa gång du har vägarna förbi Stockholm eller skulle behöva en helg här, jag har gått om plats. Kram på dig!

Svar: <3
Ellen Gräntz

Pauline Hurtig

alltså duuuu vad du skriver!!!

Louise

Oj va fin text och bild! :)

Gabriella

Sååå fint skrivet!! Kram

NICOLE

Du är så fantastiskt duktig på att skriva! Wow!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Känner så igen mig i texten. Så djup och så fin :)

Celine

Blev helt tagen av den här texten, du skriver så himla fint <3

Linnea Kinis

gud vad fint du skriver!