September i regn

 
Jag försöker vagga mig själv in i bloggfas, skrivfas. Tar hjälp av Skrivarlistan och andras ord som vanligtvis triggar mina. Effekten är inte vad den brukar. Jag behöver sänka musiken för den stör och meningarna har tappat sitt innehåll. Hjärtat slår för ettrigt, rörelserna är ryckiga. Kanske är det peppen blandat med nervositeten lugnet pressen tacksamheten. Kanske bara koffeinintaget.
 
September har varit regn regn regn grå himmel fuktig luft. Stundtals tjurig, svår. Men också fin och snäll. Jag har lärt mig att vara klar i god tid, känt mig som en genuint duktig student. Blivit stärkt av alla nya. Uppskattat människor istället för inte. Jag har fått brunchbesök av Medelin, drömt de konstigaste av drömmar. Ibland fallit dit igen. Jag har hängt med hela gänget i Linnéas soffa, blivit biten i fötterna av störig men bedårande kisse. Tycker så mycket om livet när jag får dricka vin hos Moa i samma takt som samtalen kvartetten emellan blir mer högljudda, modiga. Jag tycker så mycket om att gå med regnjacka och paraply längs cykelvägen till min vän för att bota bakfylla med chips. Tänker att våt asfalt ändå gör sig bäst i gatlyktsljus. Jag tycker så mycket om när samma person trillar in med fika några dagar senare och vi tänder ljus när det mörknar utanför. Tycker så mycket om när jag går till sommarens kollega för att låna en väska och kaffebryggaren redan puttrar när jag kliver innanför dörren. Hon skummar mjölk på spisen och vi hjälps åt att plocka upp hakorna från golvet när vi berättar för varandra om personer som visar oss hur fina saker kan vara.
24 kommentarer