Några söndagstankar

 
Jag skryter alltid om min tåliga mage när alla andra har IBS. "Jag kan äta precis vad som helst", säger jag, och ångrar jag att jag säger, när jag äter en hel liten hink med körsbärstomater av bara farten för de är så syrliga och sedan går hukad i en halvtimme för att kramperna liknar den värsta av mensvärk.
 
Hinner precis uttala för mina vänner att jag är nöjd som det är, att oavsett hur det blir så blir det bra, innan jag svajar. Den är så bräcklig, känslan av att vara tillfreds med livet. Så svårt att vara okej med sig själv och sin situation längre än några dagar. Kanske är jag ändå ensammast i världen? Kanske kommer jag alltid vara det? Igår spelade det ingen roll. Varför spelar det roll idag?
 
Jag säger att jag känner mig stabil och så gråter jag nästan när jag går upp på morgonen för att det står tulpaner på bordet, för att jag fick dem av mina föräldrar när de hälsade på, för att föräldrar är det störigaste men kanske varmaste man har. Trots att det är lätt att beskylla dem för det mesta, se alla fel, kommer man ibland på att ingen annan vänder ut och in på sig själv så mycket för att göra sitt bästa, ni vet? Står i evig tacksamhetsskuld för allt.
 
Jag övar på så många saker just nu. Att låta saker vara, till exempel. Lita till att de som behöver veta vet, att det som blir är vad som blir bra. Hinner läsa en hel bok en vanlig lördagkväll och det var väl alldeles för länge sedan sist. Är äntligen i de där dagarna som jag så länge längtat efter - en liten stund av att allt är tillräckligt precis som det är. En ovan känsla av att jag kanske, just nu i alla fall, är tillräcklig för mig själv.
 
Tittar inte bakåt. Ser bara nu och framåt och det är genuint. Jag önskar att jag visste det förut, att allt går över på något himla sätt. Allt går verkligen över.
 
Tänker på när en kurator sa till mig att "du behöver inte förlåta, bara försonas med hur det var". Det är så komiskt hur mottaglig man är för floskler i vissa perioder. Hatar väggcitat men går all "wow this is life-changing" när någon säger att jag är huvudperson i mitt eget liv, bara jag väljer vart jag går från och med nu. Så banal är människan. Fri till slut.
9 kommentarer

Samarbete: Ellen testar LN:s intimserie

I samarbete med Ellen har jag fått hem produkter från deras nya varumärke LN. Serien består av LN Intimate Cleansing Foam, LN After Shave & Wax Gel och LN Intimate Deo. Ellen testar Ellens LN! Typ! Herregud vad meta, va.
 
 
Samtliga produkter är parfymfria och dermatologiskt testade. Och har fina förpackningar, icke att förglömma! Sånt gillar man ju! Jag är kanske parfymfritts största fan. Generellt bara.
 
LN Intimate Cleansing Foam +++++
Jag använder vanligtvis en parfymfri intimtvål men FOAM! Hade glömt att allt i skummigt format är så himla härligt? Produkten fungerar även som raklödder. Herrå min vanliga intimtvål.
 
LN After Shave & Wax Gel ++++
Den här lilla godingen lugnar irriterad hud efter rakning och minskar röda prickar. Har något svårt att bedöma den här röda prickar-grejen, tycker det är så himla olika från gång till gång om man får dem eller inte? Men denna gel lugnar och lämnar huden så mjuk! Mycket trevligt.
 
LN Intimate Deo ++
Oki förlåt. Nu kommer TANT Ellen här. Men jag ser inte riktigt syftet med denna produkt? Vadå deo? Motverkar svettlukt i området kring underlivet, står det på hemsidan. Personligen upplever jag inte direkt att jag svettas mellan benen, men om man gör det - hallå, svett luktar väl typ inte så länge man är ren? Vilket man är om man tvättar sig regelbundet (herregud vad pinsamt om jag blivit helt blind för mig själv och går runt och stinker svett hela dagarna utan att reflektera över det? kan någon i min närhet pls säga att så inte är fallet)? Nej, om någon jag känner vill testa denna produkt så skänker jag den.
 
Summa summarum: Deon är onödig men de två andra produkterna är riktigt bra! Viktigt med snälla produkter till underlivet ju, huden där är ju lite känsligare än övriga kroppen som bekant. Är ni nyfikna så kolla in produkterna på Ellens hemsida (inte min alltså, utan företagets...)!
#intimtmedLN Ellen LNintimatecare intimtmedLN
12 kommentarer

23:35

Det är i pauserna som orden börjar snurra igen. Efter sluttampen på uppsatsen, uppgivna "nu skiter vi i det här". Efter att ha vaknat i panik 03:06 i tron om att jag försovit mig till jobbet. Det blir så när man inte jobbat vändpass på länge. Hemma 23:28, gå igen 6:37. Den senaste tiden är en dimma, jag minns bara hur olika personer fått mig att känna men kan inte placera resten.
 
Hösten är en evighet sedan. Jag minns nästan ingenting. December - det känns faktiskt som det år sedan som det i teorin är. Jag minns en deppig period, när en vän kanske hade tröttnat på mitt eviga ältande. Hon sa att vem fan bryr sig om vad som hände för ett år sedan. Och jag tänkte att jag längtar tills jag känner så. Innan vet man inte säkert om man kan. Man får bara hoppas att man inte ska vara ihålig alltid.
 
Man kan alltid. Jag vet det fast att jag aldrig kommer veta det igen. Jag fungerar väl så. Men det finns alltid nya människor vars intelligens du kommer imponeras av, vars humor kommer överraska dig, vars svagheter kommer få hjärtat att slå lite hårdare. Det finns alltid nya personer att älska. En vidrig insikt ibland. Men i längden, och egentligen: Tack som fan för det. Jag slutar aldrig fascineras.
11 kommentarer