You get so silly when you're lonely

 
De säger att jag måste låta tiden göra sitt jobb men tiden går utan att läka ett enda sår. Jag vill krypa ur mitt skinn för allt skaver så här inne. Jag vet att något måste bort men jag vet inte hur. Jag vet inte om jag måste skrika bort det, skriva bort det, springa bort det. Jag vet inte om jag måste slå bort det, andas bort det. Glömma bort det.
 
De säger försök att inte tänka på det. De säger att de förstår. De säger att det blir bättre. Fast jag kan inte sluta tänka på det. Och jag hör att de inte förstår. Jag märker att det inte blir bättre. Det bara varierar vad som känns mest för dagen. Vilket nederlag som står på agendan idag.
 
Jag vet att jag måste hitta sätt att hitta mening igen men jag har inte en aning om vad som krävs. Jag vet inte om jag måste få prata om det eller om jag verkligen måste sluta. Jag har alltid låtsats som ingenting. Tills jag inte kunde längre. Så jag svär med gråten i halsen, drar tillbaka min utsträckta hand och hör mig själv säga att jag ska sparka in käften på svinen.
 
De säger att jag måste låta tiden göra sitt jobb men hur gör man för att inte gå sönder medan man väntar?
17 kommentarer

Två mobilanteckningar

Om allt man glömmer.

(null)
 
Och allt som blev kvar när jag skrivit och raderat trettiofem gånger. 
 
(null)
 
7 kommentarer

You are out of reach for us

 
Jag har slut på ord. Slut på nya tankar. Har redan skrivit allt, tänkt allt, gråtit allt, saknat allt. Det finns alltid kvar. Det kommer alltid vara där. Att du är borta. Och att du funnits. Din dialekt, ditt hår, dina idéer, dina upptåg, dina åsikter. Vi har överlevt ett år fast du inte. Vi klarar resten också. Du finns alltid kvar i oss.
 
 
 
Du förlorade ju målet
du förlorade din strid
men något säger mig
att du gett dessa händelser tid
 
Det är något här som ändrats
och jag tror jag vet vad det är
Livet är dig ej längre kärvt
för här står du mot det och ler
 
Du kan nu dö
Du kan nu dö
Du kan nu dö
1 kommentar