Det senaste från min kamerarulle

Hej kompisar! Efter en vecka på sängen och soffan är jag frisk igen. Hej då febertermometer, värktabletter, halstabletter, bedövningsspray och bakteriedödande till arg visdomstand. Jag är på banan igen. Tillbaka i Jönköping. Tillbaka på jobbet. Å hej, vad det går.
 
Tänker att vi måste kika på mina senaste mobilbilder (lol, som att jag någonsin tar andra bilder) innan vi gör något annat.
 
 
Här, 04:31 på jobbet. Ville illustrera energidippen som kommer just det klockslaget. Sov nästan.
 
 
Linnéa och Mathilda kom och såg Sveriges sista VM-match. Gulliga kompisar jag har eller.
 
 
Åkte hem. Läste bok ur mammas bokhylla för jag tog inte med mina egna eftersom jag skulle ha "så mycket att göra". Ha.
 
 
Hemma. ♥
 
 
På den sjunde dagen återuppstod jag efter en glass med Lina och ett reafynd jag suktat efter. Bockade av två sommarprat medan jag plockade av vinbärsbusken. Någon nytta får man väl försöka göra efter en vecka i horisontellt läge, liksom.
 
Annars då? Har typ 30 grader i min lägenhet. Svettas innan jag kliver in i duschen. Svettas efteråt. Har tappat bort och återfunnit en väska med alla mina nycklar. Allt rullar på. Inget grämer mig på riktigt. Och fast jag knappt vågar uttala det: Jag mår bra.
15 kommentarer

Febersvammel

"Gapa stort så ska jag göra det här fort", säger sköterskan och hukar sig framför mig, rör om i min hals med en bomullspinne. Det känns inte. "Aj, vad svullen. Usch", fortsätter hon när hon går iväg med mitt slem i högsta hugg. Långa kliv.
 
Provet ger inget utslag.
"Gå hem och ta det vackert", säger läkaren.
Tar med mig feber och vitfläckiga mandlar hem igen. Fortsätter sova för mycket, fortsätter jämra aj varje gång jag sväljer, fortsätter vakna i en dygnsur svettsäng några dagar till. Försöker att inte koka, igen, för nio veckors obehandlad borrelia, en inflammerad blindtarm som läkaren skrattade åt och en njurbäckeninflammation som var sekunder från att avfärdas med ett "lilla gumman, alla har influensa den här tiden på året". Vill ni höra bittra historier om svensk sjukvård kan ni fråga mig.
 
Jag hann knappt hem till skogen innan huvudet började hänga i bilen. Hade nog feber redan när jag jobbade mina sista nätter. Tre dagars ledighet, skynda att njut, tänkte jag. Men vem behöver njuta av sin enda lilla ledighet denna sommar. Inte jag, i alla fall.
 
Jag feberyrar om jobbet när jag vaknar. "Måste lägga rum", svarar jag på mammas godmorgon. Verkar inte vara så bra på att vara ledig. Lika bra att jag är halvt borta dessa dagar.
9 kommentarer

I början av juli

 
5 juli. Just nu. Sitter på hallgolvet lutad mot garderoben. En kopp kaffe bredvid mig. Mobilen på mattan. Tittar på mina röda tånaglar. Når precis diskbänkens kant när jag sitter såhär. Har kopplat i datorns laddkabel i uttaget på toaletten, för den slår tydligen ut strömmen i hela lägenheten annars. Men det är mina prylar det är fel på, tycker hyresvärden. Så jag sitter här på golvet. Inväntar nattjobb. Obegripligt för mig, det här att göra sig redo för dryga 8 timmar på jobbet när man vanligtvis börjar göra sig redo för sängen.
 
Det är väldigt lugnt och stilla i mig nu. För ovanlighetens skull. En trivsam vardagslunk. Med mycket jobb, visserligen, men det är bra för mig. Trivs där. Tänker för mycket annars. Klättrar på väggarna när jag har 48 timmar av ledighet. Jag har ju aldrig vetat vad balans är.
 
Linnéa och jag såg fotbollen ihop i tisdags. Placerade oss på hennes innergård med bubbel och dator innan vi insåg att vi behövde ett betalkonto för att se matchen. Muttrade om tillgänglighet och "tacka vet jag public service" när vi flyttade oss inomhus istället. Never forget när jag skrev mitt gymnasiearbete om hur orimligt det är att sända något så viktigt som ett olympiskt spel i en kommersiell kanal. En hjärtefråga, tydligen. Nåväl, tanken var god och två timmar senare var vi nöjda ändå.
 
 
Har så många lösa tankar som inte riktigt platsar någonstans. Tänker på hur bra jag mår av att springa på morgonen, oavsett hur kort sträckan är. Att jag vill skriva mer, skriva på riktigt, skriva på ett projekt. Vet inte hur man börjar. Tänker på vem jag är lik och inte. Inser att jag kanske egentligen inte vill något hellre än att ha ett hus på landet. Tänker på relationer. Människor. Sådana som aldrig får mig att känna mig fel. Hur ovanliga men fantastiska de är. Att jag också vill vara en sån - någon som får andra att feel good about themselves.
 
Men också: Reflekterar kort över alla tips och råd. Ni vet, såhär i sommarprat- och poddtider. Överflöd av "såhär gör man livet". Undrar hur gammal man måste vara eller hur brutalt man måste ha levt för att ha något att säga som andra vill lyssna på. Lämnar tankarna där. Det är ganska skönt att inte behöva vara, tänka, tycka, göra så jävla mycket jämt också.
18 kommentarer