En lördagsdejt + tankar om då och nu

 
Hej kompisar! Jag har hämtat mina nya glasögon! De är ganska lika mina första förutom att dessa är bruna istället för svarta, rundade nedtill och har något tunnare bågar.
 
Vet ni vad? Från och med denna vecka är jag ledig varje fredag resten av terminen, bortsett från en redovisningsdag i juni. Är inte det lyx så säg! Denna långhelg har jag passat på att samla bra kompis-poäng (som jag annars är ganska dålig på) genom att passa den enas katt och visa upp den andras lägenhet.
 
 
Igår kom Linnéa till mig och vi lagade svamprisotto och drack vin och såg Melodifestivalen. Så mysigt häng.
 
 
Kolla gullig dejt! 
 
Annars då? Jag har sett OS-avslutningen och vill egentligen skriva milslånga texter om alla känslor, men det är lite fel forum här. Bara så glad att jag blev sportfrälst för åtta år sedan och nu får uppleva storheten i alla historiska ögonblick ett olympiskt spel resulterar i.
 
Jag har makt över min egen tid för kanske första gången någonsin. Jag har kontroll. Behöver inte jaga. Mamma säger i telefonen att hon är stolt över mig, att jag är tillbaka, att allt går bra igen. Det är lätt att bara blicka förbi den trassliga vägen när jag är välfungerande igen. Gammalt gör sig bara påmint den där morgonen jag vaknar alldeles för tidigt. Då vet jag inte hur jag någonsin ska bli kvitt känslan av att vara så lätt att ersätta, så lätt att slänga bort, så lätt att spotta på. Men sysselsättning är medicin och det finns alltid så mycket mer. Det finns alltid så mycket mer.
 
Och där jag är nu. Gråten i halsen när jag vandrar över stadens gator för jag är så tacksam för att relationer faktiskt kan förändras till det bättre med tiden, hur sköra de än har varit. Och tomheten i att behöva släppa, låta någon annan flyga, för mina invändningar spelar inte längre någon roll. Fast jag vill peta på armen och säga "släng inte bort mig så lätt, du om någon borde veta".
36 kommentarer